Det röda gardets ledning tog till flykt till Rådsryssland band annat partiets ordörande O. W. Kuusinen, eller arresterades och skickades till fånglägren. Den socialdemokratiska lantdagsplatserna så när som 3 platser gapade tomma i Lantdagen när den åter samlades. Den tyska interventionen ökade Senatens makt gentemot Mannerheim som försvagades ytterligare av den politiska framgången av den tyska insatserna under kriget, framför allt av det var de tyska trupperna som hade befriat Helsingfors, den unga republikens huvudstad. Förhållandet mellan Mannerheim och tyska truppernas befälhavare, general von der Geitz var inte allt för hjärtliga. Under det pågående kriget hade det blivit spänningar mellan den tyskvänliga Senaten och överbefälhavaren Mannerheim, som hade motsatt sig för den tyska interventionen och det hade höjts röster för att avsätta honom, främst från aktivisterna och av de tyskvänliga som hade förbittrat sig på den "ryssordning" som rådde i militärhögkvarteret. Carl Gustav Mannerheim. De ansåg att Mannerheim hade diskriminerat dem och att Mannerheim hade favoriserat sina släktingar och vänner. Dessutom talade Mannerheim knappt någon finska. Efter ankomsten till Helsingfors den 6.e maj 1918, utfärdade Senaten ett meddelande; "Segern hade vunnits av fosterlandets ojämförligt tappra söner med kraftig stöd av tyska trupper..", överbefälhavaren nämndes inte i huvudtaget. Mannerheim svarade med att tacka "…de tappra männen från Sverige och de Nordiska länderna.." utan att i huvudtaget nämna tyskarna.. , han visserligen nämnde "att det ridderliga Tyskland hade förkortat kriget" i sitt tal till regeringen. Men motsättningen mellan Senaten och Mannerheim var nu tydlig och överbefälhavaren Mannerheim avgick den 20.e maj. Han hade i kriget delgett i en dagorder att "..han inte skulle låta sitt svärd vila innan hela finska befolkningen var befriad…" och planerade för att inleda ett anfall mot den ryska delen av Karelen, och inta Petroskoj. Senaten erbjöd honom att ombilda den nybildade armén enligt tyskt mönster och samtidigt bad regeringen de tyska trupperna stanna kvar i landet. Samtidigt som Mannerheim, begärde 3 generaler och 4 överstar avsked för Svinhufvud var Mannerheims avsked ett svårt beslut. Mannerheims ersättare blev den tyskvänlige Wilhelm Thesleff som upphöjdes till krigsminister. Samtidigt diskuterades om vem skulle inneha det högsta makten i Finland en president, en riksföreståndare eller av en monark. När Lantdagen hade innehållit Socialdemokrater, hade den stora majoriteten förespråkat för en republik. Senaten under vistelsen i Vasa utarbetat tillsättningen av den högsta makten i landet, där de var för en republik där den högsta makten innehades av president eller riksföreståndare. Den ungfinska vänstern med K. J. Ståhlberg i spetsen, lika så Agrarförbundet förespråkade för republik. Senaten tillsatte den tyskorienterade, monarkistiska P. E Svinhufvud till riksföreståndare. Till regeringschef, eller som det nu kallades för statsminister blev J. K. Paasikivi som handplockats av Svinhufvud och som hade ungefär samma politiska åsikter som Riksföreståndaren. Debatten om statschef fortsatte. Den konservativa delen av den stympade lantdagen önskade en monarki, trots självständighetsförklaringen som uttalade sig för en republik. De konservativa var även inne på att göra begränsningar i den allmänna rösträtten. De ansåg att demokratiseringen hade gått för Carl Gustav Mannerheim fort och ansåg att den allmänna rösträtten och den nya en kammarriksdagen som hade fått för mycket makt hade orsakat anarkin 1917. De konservativa började leta efter monarkkandidater, i Tyskland…. Bland kandidaterna var hertigen av Mecklenburg Johan Albrecht, hans bror Adolf Friedrich och tyska kejsaren Wilhelms yngsta son Joachim. Dessa hade även stöd av Aktivisterna och av den Svenska Folkpartiet. Efter en häftig debatt i pressen, där det presenterades namnlistor och adresser för och emot blossade upp. Senaten lämnade in en proposition för att tillsätta en monark. Det nuvarande presidentpalatsen inreddes till den kommande finska konungen, ändrades förutsättningarna för en vidare diskusson. Rådsryssland kapitulerat till Tyskland. Glädjeyra bland de tyskvänliga! Som följdes av Tysklands sammanbrott och kapitulation till västmakterna Storbritannien, Frankrike USA. Av dessa var det endast Frankrike som hade erkänt Finland. Och efter 1919 års val kom Socialdemokraterna med en mera moderat linje tillbaka in i Lantdagen med 80 platser, vilket gjorde att den knappa majoriteten för monarkin krympte till en knapp en fjärde del av Lantdagens ledamöter. Socialdemokraterna satte sig emot att de monarkianhängande konservativa skulle tillsätta en ny regering tillsammans med Agrarförbundet. Väinö Tanner. Socialdemokratin hade fötts på nytt. Deras nya ledare Väinö Tanner besökte de nordiska länderna anvisade en betydligt mera moderat hållning och lät sig intervjuvas i tidningarna där han fördömde de tidigare förda politiken både som dumt och kriminellt. Den finska pressen följde naturligtvis vad som skrevs i pressen i deras grannländer och citerade Tanner, som därigenom förbättrade förutsättningarna för arbetarrörelsen i Finland. Att en partitidning var en tecken att socialdemokraterna skulle få fungera som parti. Några hinder av ordningsmakten sattes in när partiet höll sin första partistämma i samband med kommunalvalen, där man utförde en gränsdragning mot kommunismen som hade många anhängare band arbetarna. Det Kommunistiska partiet grundades 1918 i Moskva efter en lång kongress hade ett 100 medlemmar och fick verka till 1930 efter påtryckningar från den högerextremistiska Lapporörelsen, men kommunistiska grupper agerade under Lantdagsvalet med sina illegala valsedlar. Socialdemokraterna hade i valet 1919 förlorat ca. 90 000 röster, främst i södra Finland som hade varit i det Rödgardistisk kontroll.