Bland de första synliga tecken av det nya styret i Ryssland, var att man täckte över de kejserliga symbolerna. I samband med den nya ryska temporära regeringen tillsattes avskedades och tillfångatogs Finlands generalguvernör Seyn, som skickades till S:t Petersburg. Till posten som en tillfällig generalguvernör utnämndes den ryska senatorn Lipskin som snart ersattes av den i Finland omtyckta och uppskattade riksrådsledamoten Michail Stahovitsch, som hade blivit känt i Finland efter att ha motsatt sig kraftigt mot den nya rikslagsstiftningen. Hans tillsättning ansågs i Finland som en av de första tecken på en förändring av Rysslands syn på Finland, som följdes ave en ny manifestmars 1917, där den nya ryska regeringen erkände den finska synen på grundlagarna. Den nya Lantdagen som samlades efter ännu en nyval fick en socialdemokratiskt majoritet som oroade de borgerliga partierna. å grund av den socialdemokratiska valsegern tillsattes en ny Senat, som skulle lagfästa de tidigare av socialdemokraterna på drivna Lantdagbesluten, om förbudslagen, ny kommunallag och 8 timmars arbetsdag. Lantdagens och senatens arbete stördes av att revolutionen spred sig till Finland. I mars utlystes en generalstrejk med demonstrationer stoppade fabriker, affärer och kommunikationerna. Till de strejkande anslöt ryska militärer och även polisen anslöt sig till strejken och ordningen upprätta hölls av ryska militärer. Snart spred sig strejken över hela landet. Strejken eller om man så vill revolutionen, började tidigt på lördagsmorgonen den 17. Mars när ryska trupper i vapen i stora och smågrupper drog genom Helsingfors gator, bakom röda fanor. Soldaterna var rustade med röda band på sina ärmar och i gevärspiporna. De samlades vid Järnvägstorget och vid Salutorget och ett visst skottlossning utbröt. Under denna första dag tillfånga togs generalguvernören och ministerstatssekreteraren, många guvernörer, polismästare och poliser som samarbetat med den gamla regimen. I sin iver för att befria alla politiska fångar tömde militären alla tukthus och fängelser. Som tidigare nämnts så offentliggjordes ett nytt manifest den 18.e mars som förändrade det politiska läget mellan Finland och Ryssland. Där den ryska regeringen ville uppnå följande: Att Finland försäkrades upprätthållande av sitt statsskick och dess återinförande och utveckling av dessa. Att Lantdagen skulle snarast samlas. Att Finlands nya regering skall tillsättas av personer som har stöd av hela landets befolkning, och tillsättning av nya juristråd i det högsta domstolen. Att den ryska regeringen utlyser en allmän, statligt ursäkt. Att de lagförordningar, regeringar, och ämbetsverks förordningar skall återställas. Därmed fick Finland en utökad självständighet, men den ryska temporära regeringen behöll kvar den makten som kejsaren tidigare haft. När Marsmanifestet offentliggjordes den 21.a mars, mottogs det av den samlade folkmassorna med glädje och jubel. Den nya ryska regeringen avsatte yttrligare tusentals av guvernörer, ämbetsmän och tjänstemän som hade tjänat den gamla regeringen. De landsförvisade kunde nu återkomma och dessa som kallades för "gallerjägare" fick nu återkomma och väl hemma mottogs de som hjältar, särskilt stort välkommande fick P. E. Svinhufvud när han återkom efter 3 års landförvisning i Sibirien. Den nya Lantdagen samlades den 4.e april efter den ryska regeringens önskemål. Socialdemokraterna hade fått en egen men knapp majoritet. De fick 103 mandat av Lantdagens 200 platser. Samtidigt som Marsmanifestet lästes upp, började Lantdagen med tillsättningen av en ny Senat som leddes av Oskari Tokoi, som var en av landets första socialdemokratiska ledamöter och var Landorganisationens ordförande. Av de övriga platserna fick den Socialdemokratiska Partiet 5 platser, de borgerliga 6 platser men på grund av att socialdemokraterna hade ordförandeplatsen fick de utslagsröst, och därmed en knapp majoritet. Lantdagen fick mycket att göra, tillgången av livsmedel var knapp pågrund av kriget och läget örvärrades av den allt ökande inflationen och revolutionen och strejken hade stoppat all produktion av livsmedel. Därtill behövdes klaras upp de oklara förbindelserna till Ryssland som hade 100 000 soldater stationerade i Finland. De socialdemokratiska i Lantdagen krävde snar behandling av de tidigare nämnda reformer av Senaten. Vidare krävde Lantdagen förbättringar inom arbetarskyddet och att den allmänna ordningen skulle återställas. Socialdemokraterna hade alltmer närmat sig de studentgrupper och även Aktivisterna som krävde Finlands självständighet. Ryssland hade med det nya manifestet avsagt sig från inblandning i det finska förhållandena. Men den socialdemokraternas motion om självständighet blev för mycket för den ryska regeringen som upplöste Lantdagen på nytt och lyste ut nyval. Lantdagsupplösningen orsakade nya tvister mellan Lantdagen och den ryska regeringen, Lantdagen ansåg att den ryska regeringen hade ingen rätt till att lösa upp Lantdagen. Generalguvernören avgick och ersattes av Nevjarov som inte fick stöd av militären som allt mer lierat sig med de revolutionära. En ny generalstrejk bröt upp i april, och soldaterna tog deltog aktivt i strejkvakter och i demonstrationer. Den nya strejken hindrade vårsådden där strejkvakter och soldater effektivt motade bort strejkbrytare och kom under sommaren och hösten förvärra livsmedelsbristen allt mer. Den allmänna ordningen hölls av en milis som stod av arbetare och studenter som även de gick i strejk den 30.e juni. Samhället var på väg mot anarki under sommaren med politiska mord, laglöshet och plundringar. Livsmedelsbristen var nu så akut, att man inom regeringshåll införde livsmedelransonering. Landet hade aring;rligen importerat 380 000 ton vete var av 60 000 ton användes till djurfoder. År 1917 sjönk importen radikalt, i årets första 135 dagar importerades endast 18 000 vete i stället för de beräknade 135 000 ton vete. I enlighet med de åtgärder som införts i Sverige och Tyskland, planerade regeringen konfiskera alla spannmålslager för att fördela detta rättvist bland befolkningen. Snart började ransoneringskort delas ut till befolkningen, detta undantaget var boende i bondgårdar som producerade spannmål, som fick behålla ett maximerat andel av skörden till husbehov. Ransoneringarna resulterade i långa köer till affärer och bodar och det knappa tillgången av foder och strejker i mejerier orsakade nya köbildningar, där rykten om "hemliga smörförråd" spreds. Ryktena i sin tur resulterade i nya kravaller i Helsingfors och Åbo där folkmassan bröt sig in i centralmejeriernas lager och länsade tomt lagren av smörtunnor. Smörtunnorna "beslagtogs" som delvis länsades av folkmassan men majoriteten av dessa såldes på offentliga platser till de behövande och inkomsterna från försäljningen skänktes till statskassan. Bild från en av de stora strejkerna 1917, som ökade på de stora motsättningarna i samhället och resulterade till ett inbördeskrig våren 1918. De revolutionära utförde råa politiska mord, oftast tillsammans med ryska soldater. I Monnila kom en grupp strejkande tillsammans med soldater och avrättade godsherren Alfred Kordelin, från Lahtis rekvirerades en skyddskår på 34 man som kom för sent. Händelsen upprörde inte bara borgarna men även stora delar av socialdemokraterna, vilket resulterade i en förordning riktad mot de ryska soldaterna inte fick deltag som strejkvakter. Under hösten bildades i hemlighet det Röda Gardet i Tammerfors som kom att bli deras starkaste fäste. Den 20.e oktober gav Landsorganisationen sitt stöd för gardet för att "… att mobilisera enstyrka för att försvara arbetare från all eventuelliter och arbetarkommuner i hela landet skulle omgående bilda arbetargarden….." Det socialdemokratiska partiet ville ha kontrollen över det Röda gardet och bestämma när, var och hur de skulle uppträda. Eftersom man var rädda för de revolutionära grupper skulle försöka göra revolution nu när landet återigen gick i strejk i november. Under strejken förstärktes den röda gardets ställning och framstod allt mer som en maktfaktor att räkna med. I Tammerfors hade Röda Gardet In skaffat sig 500 gevär och 125 000 patroner, I Helsingfors hade 2 bataljoner fått "låna" vapen av ryska garnisoner. Landet närmade sig alltmer mot inbördeskrig! En ny riksdagsval hölls under hösten och i Lantdagen som samlades den 1.a november, förlorade socialdemokraterna sin majoritet. Men majoritet av Landagen var eniga om att Lantdagen hade av valmannakåren fått stöd för att Finland skulle bli suveränt, självständig republik. Men socialdemokrater blev en stark opposition med 98 platser och presenterade programmet "Vi Kräver" som innehöll följande: Åtgärder för att få slut på livsmedelbristen. Åtgärder mot det ökande arbetslösheten, och åtgärder från samhället förhindra den kommande arbetslösheten, genom att erbjuda beredskapsarbeten, och åtgärder mot företag som håller nere produktionen i spekulativa syften. Förnyelse inom kommunalpolitiken. Alla kommuner skulle styras av kommunalråd folkvalda genom demokratiska val av alla kommunens invånare med finsk medborgarskap fyllt 20 år. Förnyelse av domstolsväsendet och inom ordningsmakten, avskaffandet av skyddskårer som trakasserar arbetare 8 timmarsarbetsdag. Avskaffandet torparväsendet, befrielse av torpare och backstugusittare och överlåta deras hyrda åkrar och övrig mark till deras ägo. Skattereform, inkomstskatt och beskattning av höga löner och övervinsterna från krigsproduktionen. En ny grundlag som stadfäster den finska statens suveränitet. Klargörandet av förhållandena mellan Finland och Ryssland. I slutet av månaden höll socialdemokraterna en extra partikongress, samma dag som novemberstrejken avbröts. Inom Socialdemokratin fanns det fortfarande anhängare av "icke-parlamentarismiskt Styre" och de motionerade om tillsättning av en Röd Senat, oavhängig från Lantdagen. Deras motion avslogs med 44 röster mot 33 för. I 2 dagar diskuterades om partiets fortsatta väg, parlamentarism eller icke-parlamentarism. Men någon enighet kunde inte uppnås. Därför skulle de båda linjerna oberoende verka för partiets politiska mål., genomförandet av "Vi Kräver" programmet. Det Röda Gardet togs nu upp som en egen organisation inom partiet, och mötet avslutades med genomgång av den gångna strejken.