Bland de första synliga tecken av det nya styret i Ryssland, var att man täckte över de kejserliga symbolerna. De framgångar som den ryska armén hade vid krigets inledning stärkte lojaliteten för Kejsaren och den ryska regeringen. Men kriget kom att dra ut i tiden och när framgångarna övergick till nederlag, krigsentusiasmen övergick till förbittring. Redan efter ett år av krigsutbrottet bildades ett parlamentaristiskt förbund inom Duman, som blev en oppositionell gruppering med huvudmål att tillsätta en ny regering med folkligt stöd. I deras program ingick att följa legalismens principer och få slut på trakasserier mot de olika nationella och religösa minoriteter. De ville föra en mera försonligare politik mot Finland. Grupperingen blev stark inom Duman och regeringen tvingades att upplösa Duman den 16.e september. Regeringen styrde ensamt till slutet av februari månad. Kejsarfamiljen hade fått en efterlängtat arvinge 1904, när familjens första son Alexei föddes, men han blev sjuklig och dessutom led av blödarsjuka som han var tvingad få vård. Utan nämnvärda resultat av olika framstående läkare och forskare blev den lille kronprinsen inte friskare. Som sista hopp om sonens tillfriskande sökte kejsarinnan hopp i religionen och snart kom de i kontakt med den gudfruktige men kontroversiella Grigori Rasputin. Rasputin ansågs inneha hälande krafter. Med tiden fick Rasputin allt högre aktning inom kyrkan och i det kejserliga familjen. Han kunde ge lugn hos den sjuke arvingen och till slut få sonen tillfrisknad, vilket gjorde att han fick alltmera makt inom hovet. Rasputin blev en maktfaktor som ogillades av många. Till sist skickades han tillbaka av kyrkan till Sibirien för att sprida guds ord. Han återvände tillbaka vid krigsutbrottet och stärkte sin makt inom det kejserliga familjen ytterligare, och via kejsarinnan blandade han sig allt mer i regeringens arbete i Rasputins svaghet för kvinnor. I december kidnappades han av en grupp under ledning av fursten Felix Jusopov som förgiftade honom och slängde liket i en vak i Neva-floden. När det blev känt om mordet av Rasputin väckte det en stor tillfredställelse hos den ryska allmänheten. Trots de allt ökande oppositionella yttringar i hela landet försökte regeringen regera landet som ingenting hade hänt. Regeringens ledamöter var också mera upptagna med att försöka förstärka sina ställningar inom regeringen och i hovet. Men krigslyckan trots förhoppningar vände aldrig och det stolta ryska armén led av nya nederlag och regeringen tvingades söka separatfred med Tysklandför att undvika en revolution. När Duman åter samlades i februari 1917 hade den parlamentarismiska gruppen förstärkt sin ställning avsevärt och krävde regeringens avgång. Kejsaren efter inrådan av inrikesministern Protpopov löste åter upp Duman, som blev dödsdomen för kejsarväldet. I S:t Petersburg bröt ut oroligheter och nu ställde stora delar av militären på de demonstrerandes sida som stödde Duman. Demonstrationerna utvecklade sig till skottväxling mellan de revolterande och regeringstrogna arméenheterna. En stark bidragande orsak till revolten var av kriget orsakade livsmedelbrist och galopperande inflation. Kejsaren själv befann sig i sitt högkvarter i Mohilev, och avvaktade situationen och när han till slut agerade var det för sent. Nikolai II avgick, och erbjöd sin krona till sin bror Mikael som avstod, kejsaren ville först avstå kronan till sin son Alexei, men tronarvingen hade åter igen blivit sjuk och det var osäkert om han skulle bli frisk nog för att regera. Det väldiga ryska imperiet saknade en regent och regering. Duman samlades för att tillsätta en ny temporär regering, vars liberala och frisinnade medlemmar kom från de borgerliga partierna vänstergrupperingar, ledda av kadettpartiets ledamot Lvov. Den nya ryska regeringens första uppgift blev att avlägsna kännemärken om det avsatta kejsarväldet och försöka tygla den revolutionära rörelsen som satt sig i rörelse i hela landet. Kejsaren tillfånga togs och fördes med tåg för att förena sig med sin familj Tsarkoje Seloho. Den ryska temporära regeringen hade lovat att samla ihop en nationalförsamling som skulle även lösa tvisten mellan Finland och Ryssland. Men regeringen ville int avbryta det kriget mot Tyskland, vilket blev deras fall. Lenin hade via Tyskland och Sverige och efter en tids vistelse återkommit till S:t Petersburg och snart blev han bolsjevikernas ledare som i starka ordalag krävde den nya regeringens avgång. Makten skulle nu övertas av arbetar- och soldatråd. Bolsjevikerna hade förberett sig för en statskupp som lyckades genomföras senare i samma år