Den finska industrin fick ett fantastiskt uppsving i samband med det första världskriget. Här är en bild från Maskin & Hiss AB, i Helsingfors. Efter en lång tid av instabilitet uppvisade landet ekonomiska utveckling en stark uppgång från och med 1862. En kortvarig nedgång inträffade i början av 1890-talet på grund av konjunkturer och missväxt, som återkom 1899 och 1902 också på grund av missväxt. Men mellan 1902 - 1914 var den årliga ekonomiska tillväxten i genomsnitt 4%. Statens inkomster bestod främst från tullen, som ökade alltmer och kulminerade år 1906, då var tullinkonsternas andel av statsbudgeten hela 74%. Ytterligare inkomster fick man 1916, när inkomstskatten infördes. Ryggraden för den finska ekonomiska utvecklingen under 1902-1914 var pappersexporten, vars värde ökade årligen under samma period med 10% årligen. huvudmarknaden var Ryssland, där de finska pappersindustrin kunde göra stora vinster, dels genom kartellisering och det stora efterfrågan på papper i Ryssland som bara ökade. Den stigande pappersförbrukningen tillgodosågs huvudsakligen med papper tillverkad i Finland. Under 1890-talet var rysslands andel av pappersexporten 75% av hela pappersexporten. Men under 1910-talet sjönk andelen till 2/3 av exporten och vid slutet av perioden endast 40% av exporten. Även den övriga industrin ökade sin export, sågindustrin årligen med 5% och metallindustrin med 5% årligen. under det första världskriget ansågs den finska Kymmene AB i England som världens största pappersproducent med bland annat över 300 ryska tidningar som kunder. Den finska pappersindustrin drog nytta av den protektionistiska ryska tullagarna. Visserligen var de finska varorna tullbelagda men tullen var lägre än för de utländska företagen. Den ryska tullen hindrade de ryska företagen från att billigt inskaffa råvaror och förnya sin maskinpark och förhindra den ryska industrins tillväxt, vilket förstärkte de finska företagens ställning på den ryska marknaden. Den stora tyska företaget Waldorff expanderade i Ryssland genom att köpa in ansenliga arealer av skog i Finska Karelen. Handeln påverkades av politiska konjunkturerna som när den ryska regeringen efter revolutionen/storstrejken 1906 drog in nästan hälften av de ryska tidningarna och orsakade en kris i den finska pappersindustrin. Kort där efter började den ryska industrin att protestera mot det staka ställning som den finska industrin hade i den ryska marknaden. Protesterna föranledde till att f. d. senatorn Wuorenheimo som samtidigt var ägare och direktör för Jämsänkoski Bruk gjorde en kupp mot den ryska industriopinionen. Han skrev en anonym insändare i tidningen "Novoje Vrema" som var känt för aggressivt Finlandsfientliga linje, även om tidnigen trycktes på finskt papper... I sin insändare skrev han om den ryska pappersindustrins olönsamhet och ineffektivitet. Och de planerade ryska åtgärderna var ägnade åt att höja priset på det ryska pappret. Satsningen på industrin ledde till en orientering , både politiskt och ekonomiskt mot Tyskland och Storbritannien som föranleddes av den dramatiska förändringen av försäljningen av cellulosa till Ryssland, dit i princip all cellulosa som tillverkades i Finland hade sålts fram till 1902. Men 2 år senare hade försäljningen sjunkigt till 10%, orsakat av förändringar av den ryska tullpolitiken och av anläggandet av nya stora cellulosafabriker i Ryssland. I allmänhet karakteriserads Finlands ekonomiska utveckling av en stigande trend och av en gradvis omställning från Rysslandsexport till en ren utlandsexport från och med 1890-talet.Värdet av importen från Ryssland var mindre än exportens, störst var importen 1895 - 1900 och på 1910-talet. Importen från Ryssland bestod främst av spannmål. Rysslands andel av importen var hög fram till 1880-talet men sjönk under perioden 1889 - 1905 från 45% till cirka 35%, och efter 1905 ned till 30%. Med vintersjöfartens ökande betydelse ökade från och med 1890-talet importen av bulkvaror(som spannmål, diverse malmer och råvaror). Tyskland blev det viktigaste importlandet med 40% av andelen 1906. Importen från England höll sig kring 10 - 15%, medan impoten från Sverige-Norge sjönk från cirka 9% 1880 till ett genomsnitt 5% på 1910-talet. Diskussionen i Lantdagen1911 om Finlands bankpolitik och d utländska lånen väckte oro i Ryssland. Avsikten var att avskaffa det system med landets genom lantdagsgaranti upptagna lånen som också garanterades av den Ryska staten. Samtidigt ville man öppna Finland för utländska banker. Den ryska finansministern insåg att detta skulle öka tillströmningen av utländskt kapital till landet och att det finska näringslivet successivt övertas av utländska intressen, främst de tyska och öka skärmningen från Ryssland. Den stora inhemska industriutställningen sommaren 1913 tydliggjorde Finlands varuproduktion befann sig i ett gynnsamt och expansivt läge. Handelsbalansen hade utvecklat sig dock i starkt negativ riktning genom av importöverskott på cirka 130 milj. guldmark. Situationen var inte alarmerande tack vare överskottet under tidigare år. Men på sikt måste den finska exporten öka, vilket krävde en utökad produktion. jordbruksproduktion skulle uppmuntras, utom vetet inte ansågs odlas framgångsrikt i Finland på grund av klimatet och Finland kunde endast producera 2/3 av landets behov av vete. Tobaks- och godisframställningen var i medvind och kunde utvecklas snabbt vidare och exporteras till Ryssland. Men industrin i allmänhet styrdes av alltför stela former och kunde inte svara på förändringar i efterfrågan. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen av en ekonomisk vinning som fördelades ojämnt. Avsaknaden av inkomst- och förmögenhetsbeskattning möjliggjorde en snabb ökning av förmögenheten och kapital hos en liten del av befolkningen som investerades i byggnader och konsumtion, bland annat i nöjeslivet, vilket orsakade förargelse hos den betydligt ekonomiskt sämre ställda allmänheten, speciellt bland arbetarna. 1912 inledde fondbörsen i Helsingfors sin verksamhet och för börsen uppfördes ett magnifikt hus med en stor börssal, med restauranger och en börsklubb i engelsk stil och anda. Samma år utvecklades Handelsinstitutet grundad 1898, till en handelsskola och kunde därmed erhålla statligt stöd för sin verksamhet. Det svenskspråkliga handelsinstitutet grundades 1909 och upphöjdes till en handelskola först 1912. Det ekonomiska uppsvinget bidrog till att medel- och arbetarklassens situation i landet förbättrade genom att nya arbetstillfällen erbjöds och därmed efterfrågan på arbetskraft ökade. Efterfrågan på arbetskraft och den 1907 grundade Landsorganisationen gjorde att högre löner kunde erbjudas. Även en ny typ av hem- och familjekultur där kvinnornas och barnens intressen betydligt högre grad uppmärksammades, och denna hemuppfattning spred sig snart från medelklassen till delar av arbetarklassen som understöddes av kommunala och privata medborgarföreningar.