1800-talet kan betecknas som en tid då även jordbruket utvecklades, med hjälp av nya och förbättrade redskap som köptes från början till herrgårdar och andra stora gods. Spridningen av moderniseringar skedde främst via olika bondesammanslutningar som ordnade olika stämmor efter svenskt förebild, som ökade i omfattning när lokala intresseföreningar bildades på 1850-talet. Från och med 1840 kunde man erbjuda en högre utbildning inom jordbruket i den nygrundade folkhögskolan i Mustila och de mindre lokala jordbruksutbildningar som ordnades i flertalet platser av landet. Det viktigaste förändringen av redskapen var introduktionen av järnplogar som i början importerades från utlandet men snart kom den inhemska produktionen i gång. Den första tillverkningen av konstgödsel av malet benmjöl kom igång i landets kvarnar. De första tröskmaskinerna började göra intrång på gårdarna och även där kunde man snart starta en inhemsk tillverkning och på 1870-talet kom de första slåttermaskinerna. Ett stort steg i riktning till en effektivare jordbruk var införandet av växelbruket, som tillsammans med den ökade boskapsskötseln bl a gav gödsel till åkrarna. Det ökade insikten av ge boskapen en drägligare tillvaro i ladugårdar och stall ökade även produktionen av framför allt mejeriprodukter. Den ökade produktionen orsakade även till att de första herrgårdsmejerierna byggdes. Den första byggdes av friheten Sebastian Gripenberg till sin gods i Tervu i Kurkijoki. i östra Karelen år 1857. I början användes mjölk från den egna gården men när efterfrågan ökade, tog man emot mjölk även från närliggande gårdar. Mejeriet i Kurkijoki fick snart flera efterföljare vid andra herresäten. Den moderna mejerinäringen kom i gång på 1880-talet genom bondekooperationer som ersatte eller övertog driften vid herrgårdsmejerierna och produktionen av mejeriprodukter ökade från 600 000 kilo smör i början av 1800-talets senare hälft till 12 000 000 kilo vid sekelskiftet.