Bakgrund till händelseutvecklingen

Det finska inbördeskriget på gick mellan trupper ledda av den finska senatens (de vita) och Finlands folkkommissariats de rödas trupper mellan 27 januari till och med 16 maj 1918. Kriget var en del av den brytpunkten på det nationella och samhälla planet som skedde i Europa under det första världskriget. Mycket av det gamla ersattes med det nya, en del gamla kunga- och kejsardömen föll och i en del styckades upp i nya länder efter kriget. En av länderna som förändrades stort politiskt var det kejserliga Ryssland där Tsaren Nikolai II tvingades abdikera under februari revolutionen 1917.

Den ryska februarirevolutionen 1917

Sedan 1914 deltog Ryssland i det första världskriget efter de inledande framgångarna följde svåra motgångar, främst i Ostpreussen började Tsarens trupper demoraliseras. Detta berodde främst på att fabrikerna inte var tillräckligt produktiva nog och att järnvägssystemet var liksom logistiken i allmänhet otillräckligt. Detta ledde till att 1 700 000 ryska soldater blev dödade, och 5 900 000 skadades. Moralen var låg, myterier blev vanliga, och officerarna var stundom ganska inkompetenta. Under ett år deserterade över 140 000 man. Några enheter stod vid frontlinjen med ammunition som var inkompatibel med deras vapen. Kriget ledde till att Ryssland hade ont om varor och till ett hotande hungersnöd. Duman, det ryska parlamentet som leddes av de liberalerna varnade tsaren för läget men tsaren valde att ignorera varningarna.

I februari 1917 var situationen svår, till följd av en hård vinter, brist på mat och ett allmänt ogillande gentemot kriget. Dessutom hade stödet till Tsaren raserats dels av det svåra läget och av att folket ansåg att hans tyskfödda fru hade med hjälp av Gregorij Rasputin hade tagit över makten i landet. Detta ledde att Rasputin blev mördad 1916. Tsaren fungerade endast som överbefälhavare under den här tiden. Det hela började med strejkande arbetare i Petrograd (St Petersburg). Den tjugoandra februari strejkade stadens största fabrik. Strejkarna avskedades och några affärer stängdes ner, vilket skapade oro i andra fabriker. Demonstrationer organiserades som i revolutionen 1905 i olika råd (sovjets) och krävde bröd, och dessa stöddes av den industriella arbetskraften, som använde dem som anledning till en fortsatt strejk. Under de följande dagarna spred sig strejken och spänningen ökade i staden. Den 23 februari hölls olika möten som övergick till en konflikt med poliser. De demonstrerande strejkarna plundrade polishögkvarteren på vapen. Oroligheterna som fortsatte blev svåra nog för att tsaren skickade ner trupper till Petrograd tre dagar senare. I början av dagen lydde de order som de hade fått men snart deserterade de och deltog istället i revolten.

I början tog Tsaren revolten på allvar, utan den första mars när hans barn hade drabbats av mässlingen beslöt han sig att åka upp till huvudstaden. Hans tåg dirigerades om av de revolterande och nästa dag råddes han av de kvarvarande ministrarna som stödde honom att abdikera. Som sin efterträdare nominerade Nikolai II storhertigen Michail Aleksandrovitj att ta över tronen men eftersom han vägrade övertogs makten av en provisorisk regering. Medan den nya regeringen organiserade sig för maktövertagandet hölls det fria val i Petrograd. Och en maktkamp mellan de revolterande i Petrograd och den provisoriska regeringen var nu ett faktum.

Den provisoriska regeringen leddes ursprungligen av den liberale aristokraten Georgij Lvov men ersattes hans regering av den allians av socialister och liberaler ledda av den socialistiska revolutionären Aleksandr Kerenskij, som stödde kriget vilket gjorde att han inte kunde lösa Rysslands problem. Dessutom pressades hans regering både från höger och av bolsjevikerna till vänster för att fortsätta kriget. När den första mars 1917 utfärdade Petrograds sovjet sin första order, att trupperna skulle att militären skulle lyda deras order istället för den provisoriska regeringens var konflikten ett faktum. I konflikten kom omkring 1500-2000 människor bli dödade eller allvarligt skadade.

Störtandet av tsaren gjorde att censuren togs bort och det rådde en politisk frihet i landet. De partier och organisationer som tidigare hade varit olagliga var nu tillåtna. Samtidigt kunde politiska oliktänkare och flyktingar återvända till landet. Då när Aleksandr Kerenskijs regering fortsatte med kriget, ökade stödet för de revolterande i Petrograd som nu leddes av ledaren för bolsjevikpartiet, Vladimir Lenin. Lenin hade befunnit sig i landsflykt i Schweiz när tsaren hade störtats och med hjälp av Tyskland i april så förflyttades han till Ryssland via Sverige och Finland med extra tåg genom Tyskland. Troligtvis skedde detta med försäkringar om att Lenin inte skulle fortsätta med kriget mot Tyskland.

Oktoberrevolutionen 1917

Missnöjet med det fortsatta kriget gjorde att folket vände sig mot det enda partiet som erbjöd dem omedelbar fred, det Lenin ledda Bolsjevikpartiet. I början av året hade bolsjevikerna varit ett litet parti men med slagord som ? Fred, jord och bröd!, Ned med den provisoriska regeringen! och All makt åt sovjeterna? ökade stödet för dem lavinartat. I september hade den provisoriska regeringen i princip all sitt stöd hos folket medan de som stödde revolten fick alltmer anhängare. Under hösten förvärrades situationen ytterligare och den provisoriska regeringen började fängsla bolsjeviker efter en misslyckad kupp. Ett misslyckat kuppförsök av de revolutionära i juli ledde till att flera bolsjeviker fängslades eller drevs i landsflykt. Efter att den provisoriska regeringen behövt bolsjevikernas hjälp för att avstyra en högerkupp av general Kornilov i Petrograd ökade dessas inflytande; då Kornilovs trupper närmade sig Petrograd släpptes de fängslade bolsjevikerna fria och beväpnades och bolsjevikerna utnyttjade regeringens oförmåga för att vinna en opinionsseger.

Själva revolutionen började i Tallin den 5 november och spred sig snabbt till Petrograd och Moskva. Bolsjevikerna placerade ut beväpnade vakter på järnvägs- och telegrafstationer. Den provisoriska regeringen i Petrograd störtades natten till den 7 november, där även regeringsbyggnader togs över under ledning av Lev Trotskij. På kvällen klockan 21:45 den 6 november inleddes anfallet mot Vinterpalatset där regeringen hade sitt säte, vilket signalerades med ett löst skott den av de revolutionära övertagna kryssaren Aurora. Vinterpalatset skyddades i början av kosacker, en kvinnobataljon samt kadettkåren, men dessa avvek så småningom. Vinterpalatset stormades och nästan utan blodspillan intogs det omkring klockan 2 på natten den 7:e; utan att möta större motstånd kunde de av den provisoriska regeringen som inte flytt tas till fånga. Bolsjevikerna kunde efter bara några timmar upprätta regering. Kerenskij undkom efter att ha klätt ut sig som kvinna och lyckades fly till Paris för att 1940 flytta till New York där han avled 1970.

Oktoberrevolutionen utmynnade sig in i ett inbördeskrig mellan den bolsjevikiska Röda Armén och de antibolsjevikiska vita armén som pågick till 1922 när Vladivostok intogs, även om strider pågick till året därpå.